Under sommarlovet så var det en hel del som gick igenom mitt huvud. Jag vet inte hur många gånger jag intalade mig själv att jag skulle få gå själv alla de tre åren i gymnasiet för att alla andra skulle känna varandra. Jag grät så otroligt mycket de sista dagarna av lovet. Jag och Felix pratade ofta om det och han lovade mig att allt skulle bli bra när det väl gått några veckor i skolan, vilket inte jag trodde förstås. Jag ville inte skiljas från Felix heller, jag skulle inte få se honom varje dag som jag gjorde annars och ALLA skulle gå på Vasa enligt mig och jag skulle vara helt ensam på Polhem. Men fan. Det blev inte så!
Efter några dagar i skolan i nya klassen så är man "accepterad" och man har nya vänner och ja fan. Jag är riktigt jävla glad! Jag har inte gråtit, alltså riktigt grinat, på flera veckor och det är så skönt! Jag känner mig så mycket... Lättare, om man kan säga så. Men jag är glad och har massa nya vänner och har så extremt kul varje dag i skolan.
Så tack vad ag nu tror på för att du lät mig få det så här bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar